1924 Horus
Utseende
1924 Horus | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
Upptäcktsdatum | 24 september 1960 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (1924) Horus |
Alternativnamn | 4023 P-L, 1951 BD, 1969 BA[1] |
Uppkallad efter | Horus[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 2,647 AU |
Perihelium | 2,031 AU |
Halv storaxel | 2,339 AU |
Excentricitet | 0,1317651 |
Siderisk omloppstid | 3,58 år |
Medelomloppshastighet | 19,48 km/s |
Medelanomali | 283,3° |
Inklination | 2,731° |
Longitud för uppstigande nod | 350,2° |
Periheliumargument | 153,2° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 12,9 km |
Synodisk rotationsperiod | 6,1 h |
Albedo | 0,070 |
Absolut magnitud (H) | 13,56[3] |
1924 Horus eller 4023 P-L[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 24 september 1960 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter guden Horus i egyptisk mytologi.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 12 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 1924 Horus” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1924. Läst 17 mars 2018.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1924) Horus. Springer Berlin Heidelberg. sid. 154. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1925. Läst 17 mars 2018
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|